Emalj på G – emaljkonst på Gustavsbergs badkarsfabrik 1949-1993
Lördagen den 18 februari 2012 öppnar i Isaeusrummet utställningen ”Emalj på G”, som visar emaljkonst producerad på Gustavsbergs badkarsfabrik 1949-1993. I Kakelugnsrummet visas samtidigt utställningen ”Emalj från KKV” med verk av nio samtida emaljkonstnärer.
Konst på badkarsfabriken
Konst och badkar – hur hänger det ihop? På Gustavsberg skapades under mer än 40 år modern konst mitt i en bullrande badkarsfabrik. Omkring 50 konstnärer var återkommande namn på emaljverkstaden från 1949 till 1993, då fabriken stängdes. Porslinsmuseet visar nu verk av ett urval dessa konstnärer, däribland Stig Lindberg, Eje Öberg, Karl Axel Pehrson, Endre Nemes, Egon Møller Nielsen, Bengt Berglund, Margareta Carlstedt, Gunnar Larson, Carl Fredrik Reuterwärd, Kjartan Slettemark, Berta Hansson och många fler… Sammanlagt visas här emaljkonstverk av omkring 25 konstnärer som varit verksamma på badkarsfabriken från slutet av 1940-talet till början av 1990-talet.
Emaljmåleriet inleddes 1949. Stig Lindberg hade i uppdrag att färgsätta badkar och han lade märke till att färgproverna blev intressanta. Han började experimentera med måleri med emaljfärger på 2 mm stålplåt. Snart kallade han på sina kamrater, bl.a. konstnärerna Egon Møller Nielsen och Endre Nemes, som snabbt blev entusiastiska emaljmålare. Endre Nemes utförde redan 1950 landets första monumentalarbete i emalj: Zodiak-klockan på en husfasad i Stockholmsförorten Västertorp.
Först och störst
Landets växande stadsmiljöer på 1950- och 60-talen behövde utsmyckning och ryktet om Gustavsbergs stryktåliga emaljer spred sig. Konstnärer kom till fabriken för att måla större verk för skolor, varuhus, torg, sjukhus och den nya tunnelbanan – landets förmodligen största emaljverk är de två 145 meter långa emaljväggarna på Mälarhöjdens T-banestation, skapade 1965 av Margareta Carlstedt. Emaljkonst i offentlig miljö blev snart populär överallt i landet. Ett exempel är Lage Lindells 13 m långa emaljinstallation ”Former och föremål från stranden” som producerades i Gustavsberg 1958 och som sedan 1994 sitter på stadshusets fasad i Västerås.
På 1960-talet blev emaljkonsten hipp och populär. Konstskolestudenter fick i alla år besöka emaljverkstaden för att testa tekniken. När den världsberömde arkitekten Le Corbusier besökte fabriken 1961 var det just emaljerna som intresserade honom mest. 1964 tillverkades de första Guldbaggarna i Gustavsberg, formgivna av Karl Axel Pehrson i samarbete med gustavsbergskonstnären Eje Öberg. En av de flitigaste emaljkonstnärerna på Gustavsberg, under många år också ansvarig för emaljverkstaden, var Bengt Berglund. Han utvecklade ”emaljgrafiken”, d.v.s. en teknik som medgav serieproduktion av emaljbilder i begränsade upplagor, som blev mycket populära. Också utomlands uppmärksammades Gustavsbergs emaljkonst – utställningen ”Four Swedish Enamel Artists” (Bengt Berglund, Göran Nilsson, Alf Olsson och Nalle Werner) vandrade runt i USA under tre år (1976-1979).
Konstens mässingsmusik
Under 1970- och 1980-talen och ännu i början av 1990-talet skapades i Gustavsberg mängder av stora och små emaljkonstverk. Men trots den omfattande verksamheten fick emaljkonsten sällan någon större medial uppmärksamhet. Konstkritiker hade svårt att ta de blanka och ofta klatschiga ytorna på allvar. Emaljmåleriet kallades ”konstens mässningsmusik”. Kanske var det plåten i sig och kopplingen till storindustri som stack i ögonen?
Met det var hur som helst full fart i emaljverkstaden ända tills den stängdes i samband med fabrikens nedläggning 1993. Vissa delar av utrustningen överfördes då till Konstnärernas Kollektivverkstad i Nacka (KKV), vilken idag är en av det fåtal platser i landet där man alltjämt kan bränna emaljplåtar.
”Glasemaljens” revanch
Idag ser vi en renässans för emaljen som konstnärlig teknik. ”Glasemalj”, som materialet nu kallas, har återupptäckts som ett uthålligt material för konstnärlig utsmyckning i offentlig miljö. Stockholms tunnelbana är en sådan tuff miljö, där emaljen visat sig mycket motståndskraftig, inte minst mot klotter. Klottersanerarnas starka rengöringmedel biter inte på emaljens glänsande ytor.
Och även idag finns konstnärer som väljer att arbeta med emalj. Parallellt med utställningen ”Emalj på G” har museet i samarbete med KKV producerat utställningen ”Emalj på KKV”, där nio samtida emaljkonstnärer, verksamma på Konstnärernas Kollektivverkstad i Nacka, visar ett urval av sina verk.
Utställningen ”Emalj på G” visas t.o.m. den 29 april. Utställningen ”Emalj från KKV” visas t.o.m. den 9 april.
